Läser i Falköpings Tidning hur boende på Vasagatan går i taket och protesterar mot att de eventuellt får ett boende för hemlösa som grannar.
Jag kan förstå de boende. Man reagerar "mot att en verksamhet som kretsar kring oberäkneliga och tidvis labila människor förläggs i ett bostadsområde med mängder av ytor som inbjuder till improviserade övernattningsytor för hemlösa”. ”Undertecknarna anser att omsorg och med mänsklighet inte kan gå i hand
med likgiltighet för andra befolkningsgruppers behov av trygghet, livskvalitet,
trivsel och personlig säkerhet”, heter det vidare.
Det är bra att de här sexton grannarna protesterar, för det visar på något som är rätt galet i vårt samhälle - om det sedan är grannar eller myndigheter som är att anmärka på, överlåter jag åt dig att bedöma.
Jag kan förstå att de som bor i området är oroliga för sina barn, särskilt som man hittar Kyrkerörskolan på samma gata. Jag förstår att man tycker det känns obehagligt inför det eventuella mötet med drog- och alkoholpåverkade individer. Jag är inte särskilt förtjust i sådana möten själv och värnar tryggheten i det område jag bor. Föräldrar ska inte behöva övervaka sina barn när dessa vistas utomhus av rädsla för oberäkneliga individer.
Frågan som i konsekvens däremot inte går att undvika är vilken syn på medmänniskor som råder. Var ska vi göra av de här utsatta människorna? Det man faktiskt gör med sina protester är att i princip försöka neka en kategori människor tillträde till ett specifikt område. Det är allvarligt.
Vad är det de tycker att vi ska göra med de hemlösa egentligen? Placera dem i getton? Jag antar att det är vad man helst skulle vilja, men det lär inte vara någon som vågar erkänna det - för steget till ett nazistiskt tänkande blir nämligen med ens väldigt, väldigt kort, särskilt som tanken genast förs till nazisternas många getton för judar under andra världskriget.
Jag är inte så finkänslig av mig utan jag konstaterar att de här protesterna är en form av smygande fascism som de här individerna troligen inte är medvetna om. Vad värre är - jag är likadan själv för hade jag bott där hade även jag skrivit på...
Obekvämt eller inte, så tvekar jag inte att ställa frågan, även om den är till min egen nackdel.
"Nazism börjar med mobbing" - orden yttras av en av de överlevande från Auschwitz, alltså en som vet långt mer om nazism än de flesta av oss. För mig är själva kärnan i mobbing att försöka avlägsna en individ från en gemenskap. Att försöka neka individer tillträde till ett specifikt område som i det här fallet är definitivt mobbing.
Det visar också på ett samhällsproblem som man inte lyckats lösa - det faktum att hemlösa överhuvudtaget existerar i vårt samhälle. Det är en skam och ett politiskt misslyckande för vilket samhälle som helst att det finns hemlösa i det. Detta tycks också vara ett politiskt kärr som det är lätt att gå ner sig i och följaktligen är det heller ingen som vågar gå ut på det.
Kanske är det så att det behövs lite hårdare tag i detta. Kanske borde man fånga upp individer direkt som är på väg in i ett missbruk med påföljande hemlöshet, se till att avgifta dem och se till att de får det stöd de behöver för att stå på egna fötter igen. Lätt sagt måhända men samtidigt känns det viktigt att undvika det A- och B-lag som vi ser i samhället idag.
Den här problematiken borde förstås inte enbart gälla för hemlösa. Man kan undra var de här protesterande människorna drar gränsen? Hur ser man exempelvis på möjligheten att få någon som lider av en psykisk störning men som ändå klarar ett eget boende som granne? Får vi se protestlistor då också?
Mitt inlägg här handlar inte om var man ska förlägga RIA i framtiden utan om hur vi ser på de utsatta i samhället. Jag vill inte dra några slutsatser eller säga till dig vad du borde ha för uppfattning. Däremot tror jag att själva frågan är minst lika viktig som svaret och att det är en som ständigt måste ställas.
