Dags att skriva här igen

Nu var det länge sen jag skrev här. Sommaren har varit intensiv och jag skriver en del i en annan blogg på en kontakt sida också. Alltid spännande med nya kontakter. 

Jadå, jag är på den sidan med fruns goda minne - i vad mån hon har något kvar. 

Min kära hustru bor numera hos mig varannan vecka och resten av tiden på ett demensboende. 

Lite tankar en av de dagar när Eva inte bor hemma.

Längtar efter dig

Så sitter jag här, helt själv utan dig

Du är på ett särskilt boende

Undrar om du alls tänker på mig,

eller kommit in i ett beroende.

Bort från hemmets trygga vrå,

bort från all vår lycka.

Ändå är det dit du måste gå.

Så tragiskt kan man tycka.

Att stilla vila i lugn och ro,

sakta krafterna få trygga.

Utan att tänka på var du ska bo,

ej skrämt inför problemet rygga.

All din oro, all din rastlöshet,

sjukdomen helt dig präglar.

Det är vår verklighet, jag vet,

Undrar ändå över Herrens vägar.

Jag saknar dig ofta ändå,

trots all din oro, vilsna person.

Mer av dig vill jag ändå få,

Demensen ger ej nå’n pardon.

Saknar så den älskling som du var,

saknar livet som var vårt.

Gläds åt det som än finns kvar,

som sakta tynar bort - så hårt.

Vi får inte alla dessa år,

så orättvist, det kan man tycka

Längs kinden rinner det en tår,

över det som borde va’ vår lycka.

Du är ofta borta men jag älskar dig ändå,

trots all förvirring, trasigt sinne.

Vet ej vart du i din tanke måste gå,

men du finns för alltid i mitt minne.