Diskussionerna om huruvida massmördaren i Norge är sinnessjuk eller inte fortsätter, läs en av artiklarna här. Personligen anser jag att sådana diskussioner är ett enda slöseri med tid.
Klart att karln är sjuk, vem kan tvivla på det?
Vi får lära oss från barnsben i vårt samhälle, läs de flesta samhällen, om hur fel det är att ha ihjäl folk, hur fel det är att stjäla och att bryta mot diverse lagar. Vi får definitivt lära oss att mord är bland det värsta man kan göra.
För de flesta av oss finns det inga problem med den detaljen. Vi har det i våra instinkter att vi inte har ihjäl våra med människor. En del av oss kan inte ens tänka sig att skada en annan människa överhuvudtaget.
Hur man överhuvudtaget kan tro att en mördare är frisk är för mig en gåta. Oavsett om en sådan har en diagnos som säger psykisk sjukdom eller inte så är agerandet då rakt inte normalt i alla fall. Skulle tro att de flesta håller med mig om att vi i allmänhet, utan att ha åratal av juridisk eller medicinsk utbildning bakom oss, betraktar detta som sjukt och inget annat.
Därför känns spekulationerna om huruvida den här massmördaren är sjuk eller inte bara löjliga.
torsdag 26 april 2012
tisdag 24 april 2012
Antisemitismen i det mångkulturella samhället
Läser med fasa ännu en artikel om antisemitismen i Malmö, läs artikeln här. Anmärkningsvärt är att brotten tydligen kan härledas till angrepp från invandrare gärna med Israels utrikespolitik som slagträ. Detta är bara ännu ett bevis på hur man misslyckas med integrationen och skapandet av det så kallade mångkulturella samhället.
Vi som inte bor i Malmö får gärna intrycket av en stad som närmast är ett enda stort laglöst invandrarghetto. Den bilden är förstås inte sann men ibland tror man nästan att det är den media vill att vi ska tro på. Oavsett vilket kommer det så mycket negativa nyheter därifrån att det är svårt att i längden blunda för det som verkar pågå i vissa delar eller kretsar av stan.
Helt klart är i alla fall att det finns en viss invandrartäthet och stadsdelen Rosengård omnämns ofta. När det dessutom talas om antisemitism i Sverige är det också i stort sett bara Malmö som nämns. Det ligger alltså nära till hands att tro att Malmö har en hög invandrartäthet och en, i jämförelse med resten av landet, utbredd antisemitism. Att USA:s regering skickar ett sändebud till en enskild svensk kommun på det här sättet bekräftar bilden om antisemitism och det känns fruktansvärt att en ort i Sverige uppmärksammas på det sättet.
Min slutsats är att detta är följden av att man släppt det här med det mångkulturella samhället på tok för långt, fast frågan är ändå om det är kulturen som sådan som är boven i dramat, snarare då det som frodas inom kulturen och inom de olika folkgrupperna.
Oavsett anledning kan man ändå konstatera att hatet finns där - även om vissa politiker tycks inbilla sig att de kan tiga bort problemet. Frågan är hur länge man kommer att kunna blunda för problemet. Vad ska behöva hända innan man slår näven i bordet och sätter stopp för sådana här dumheter?
Visst ska vi välkomna andra kulturer i vårt samhälle, men bara om är anpassade efter vårt samhällsklimat och våra värderingar. Lät jag rasistisk nu? Låt mig förklara och var inte så snabb att döma i så fall.
Antisemitism, rasism, främlings fientlighet och elände av sådant slag hör inte hemma i Sverige oavsett vilka som gör sig skyldiga till det.
Religionsfrihet, yttrande- och åsiktsfrihet däremot är, eller borde vara, den självklara normen - även i Malmös Rosengård eller på Hisingen i Göteborg, men detta innebär också ett ansvar att ta. Det innebär att man r skyldig att respektera andra folkgrupper, andras åsikter, andras religion och andras rätt att yttra sig. Antisemitism är inget av detta.
Motargumentet är förstås att det också förekommer rasism men i min värld är det bara skitsnack för antisemitism är en form av rasism, i varje fall om man ska gå på den "moderna" definitionen av begreppet. Enda skillnaden är att den riktas mot en specifik folkgrupp och bara för att denna är judar har rasismen fått ett eget namn...
Skit samma vilket - antisemitism/rasism - kalla det vad du vill - har inte i Sverige att göra!
Jag tror att det är viktigt - för att inte säga vitalt - att de som flyttar hit får lära sig att anamma den svenska synen på konflikter, får lära sig av vår fredsförmåga (vi har inte varit i krig sedan 1814) och också får lära sig våra traditioner. Detta behöver inte stå i konflikt med att man behåller sina egna. Det är det som innebär en anpassning efter vårt samhällsklimat och våra värderingar.
Jag har svårt att se att detta skulle komma i konflikt med den enskildes kultur för när det kommer till värderingar så fanns det ju faktiskt en orsak till att man flyttade hemifrån ifrån första början. Hade man i hemlandet levt i den situation man eftersträvade med sin flytt, hade man ju inte kommit hit, eller hur?
Jag tror att det i sammanhanget är farligt att blunda för att våra värderingar, på gott och ont, är en del av det samhälle som vi byggt upp genom åren. De är alltså något som den nyinflyttade bör ta till sig för att på det sättet bidra till att bevara det som man faktiskt valt att flytta till.
Jag vågar påstå att hemlandets värderingar och i vissa fall till och med kultur var en anledning till att man flyttade, så varför behålla något som uppenbarligen inte är bra? Därför bör våra värderingar komma immigranten tillgodo så tidigt som möjligt som en del av vad det innebär att leva i det samhälle de velat komma till. Givetvis förstår jag att detta inte gäller flyktingar som ju kommer hit som lite av en nödlösning.
Problemet är att om man flyttar från en region där det förekommer ett utbrett hat mot andra folkgrupper - som Hamas syn på Israel till exempel, religiösa spänningar och annat elände, finns också risken att man utan att tänka på det tar med sig det i flytten. Konflikten i hemlandet följer alltså med till det nya landet, samma konflikt som man förmodligen velat lämna från första början. Det är förstås inte bra.
Människor som kommer från konflikt drabbade områden har ofta präglats av den miljön och en del har hemska trauman bakom sig. Det är tyvärr bara att konstatera att ett människoliv är inte lika mycket värt i ett sådant samhälle som i vårt.
De här människorna måste få den hjälp som behövs för att de ska kunna leva i ett samhälle som vårt och inte minst i vissa fall den hjälp de behöver för att också återupprättas som människor.
Får istället det hat en del har med sig i bagaget leva vidare uppstår också spänningar i samhället och den upprättelse som den enskilde måste få för att komma vidare ter sig alltmera avlägsen.
Likaså känns det viktigt att man motverkar att man bosätter sig geografiskt i vad som nästan blir ghetton av invandrare. Det är de inte hjälpta av och det främjar uppenbarligen inte deras vilja att leva i ett fredligt samhälle. Grupptryck och hat gör sitt för att motverka det och har en perfekt jordmån för att växa i en sådan miljö.
Likaså bidrar sådant till att skapa en känsla av vi och dom vilket inte heller är bra för oss som bott här lite längre och det är alltid lätt att hitta syndabockar hos "de andra" oavsett vilken grupp man talar om. Bara det att man kallar en viss gata här i stan för Gazaremsan signalerar klart och tydligt hur det är.
Utifrån de värderinga som råder är det också viktigt att de nya svenskarna lever sida vid sida med "befintliga" (?) svenskar, får kontakt med dessa, för att på det sättet växa in i det svenska samhället. Samtidigt förstås som de själva tillför något nytt till de som de möter.
Ja, jag avslöjar gärna att jag beklagar att jag inte har några nya svenskar i mitt umgänge. Definitivt något jag önskar att jag hade.
Tvärtom behöver vi ett samhälle där vi möts över folkgruppernas gränser, där vi lär känna varandra och lär oss respekt och samförstånd. Ett samhälle där vi deltar i varandra kulturer utan hat eller misstänksamhet. Det är först när olika kulturer kan existera sida vid sida utan spänningar, utan rasism och antisemitism som ett mångkulturellt samhälle kan bli verklighet. Det där måste dock guidas fram. Det går inte som idag inbilla sig att ett sådant samhälle växer fram utan att man stöttar individerna med rätt ledning på vägen dit.
Visst ska vi ha ett mångkulturellt samhälle i Sverige, men bara på det fredliga svenska sättet!
Det här är ett typiskt läge där det inte räcker att göra saker rätt - man måste göra rätt saker.
Vi som inte bor i Malmö får gärna intrycket av en stad som närmast är ett enda stort laglöst invandrarghetto. Den bilden är förstås inte sann men ibland tror man nästan att det är den media vill att vi ska tro på. Oavsett vilket kommer det så mycket negativa nyheter därifrån att det är svårt att i längden blunda för det som verkar pågå i vissa delar eller kretsar av stan.
Helt klart är i alla fall att det finns en viss invandrartäthet och stadsdelen Rosengård omnämns ofta. När det dessutom talas om antisemitism i Sverige är det också i stort sett bara Malmö som nämns. Det ligger alltså nära till hands att tro att Malmö har en hög invandrartäthet och en, i jämförelse med resten av landet, utbredd antisemitism. Att USA:s regering skickar ett sändebud till en enskild svensk kommun på det här sättet bekräftar bilden om antisemitism och det känns fruktansvärt att en ort i Sverige uppmärksammas på det sättet.
Min slutsats är att detta är följden av att man släppt det här med det mångkulturella samhället på tok för långt, fast frågan är ändå om det är kulturen som sådan som är boven i dramat, snarare då det som frodas inom kulturen och inom de olika folkgrupperna.
Oavsett anledning kan man ändå konstatera att hatet finns där - även om vissa politiker tycks inbilla sig att de kan tiga bort problemet. Frågan är hur länge man kommer att kunna blunda för problemet. Vad ska behöva hända innan man slår näven i bordet och sätter stopp för sådana här dumheter?
Visst ska vi välkomna andra kulturer i vårt samhälle, men bara om är anpassade efter vårt samhällsklimat och våra värderingar. Lät jag rasistisk nu? Låt mig förklara och var inte så snabb att döma i så fall.
Antisemitism, rasism, främlings fientlighet och elände av sådant slag hör inte hemma i Sverige oavsett vilka som gör sig skyldiga till det.
Religionsfrihet, yttrande- och åsiktsfrihet däremot är, eller borde vara, den självklara normen - även i Malmös Rosengård eller på Hisingen i Göteborg, men detta innebär också ett ansvar att ta. Det innebär att man r skyldig att respektera andra folkgrupper, andras åsikter, andras religion och andras rätt att yttra sig. Antisemitism är inget av detta.
Motargumentet är förstås att det också förekommer rasism men i min värld är det bara skitsnack för antisemitism är en form av rasism, i varje fall om man ska gå på den "moderna" definitionen av begreppet. Enda skillnaden är att den riktas mot en specifik folkgrupp och bara för att denna är judar har rasismen fått ett eget namn...
Skit samma vilket - antisemitism/rasism - kalla det vad du vill - har inte i Sverige att göra!
Jag tror att det är viktigt - för att inte säga vitalt - att de som flyttar hit får lära sig att anamma den svenska synen på konflikter, får lära sig av vår fredsförmåga (vi har inte varit i krig sedan 1814) och också får lära sig våra traditioner. Detta behöver inte stå i konflikt med att man behåller sina egna. Det är det som innebär en anpassning efter vårt samhällsklimat och våra värderingar.
Jag har svårt att se att detta skulle komma i konflikt med den enskildes kultur för när det kommer till värderingar så fanns det ju faktiskt en orsak till att man flyttade hemifrån ifrån första början. Hade man i hemlandet levt i den situation man eftersträvade med sin flytt, hade man ju inte kommit hit, eller hur?
Jag tror att det i sammanhanget är farligt att blunda för att våra värderingar, på gott och ont, är en del av det samhälle som vi byggt upp genom åren. De är alltså något som den nyinflyttade bör ta till sig för att på det sättet bidra till att bevara det som man faktiskt valt att flytta till.
Jag vågar påstå att hemlandets värderingar och i vissa fall till och med kultur var en anledning till att man flyttade, så varför behålla något som uppenbarligen inte är bra? Därför bör våra värderingar komma immigranten tillgodo så tidigt som möjligt som en del av vad det innebär att leva i det samhälle de velat komma till. Givetvis förstår jag att detta inte gäller flyktingar som ju kommer hit som lite av en nödlösning.
Problemet är att om man flyttar från en region där det förekommer ett utbrett hat mot andra folkgrupper - som Hamas syn på Israel till exempel, religiösa spänningar och annat elände, finns också risken att man utan att tänka på det tar med sig det i flytten. Konflikten i hemlandet följer alltså med till det nya landet, samma konflikt som man förmodligen velat lämna från första början. Det är förstås inte bra.
Människor som kommer från konflikt drabbade områden har ofta präglats av den miljön och en del har hemska trauman bakom sig. Det är tyvärr bara att konstatera att ett människoliv är inte lika mycket värt i ett sådant samhälle som i vårt.
De här människorna måste få den hjälp som behövs för att de ska kunna leva i ett samhälle som vårt och inte minst i vissa fall den hjälp de behöver för att också återupprättas som människor.
Får istället det hat en del har med sig i bagaget leva vidare uppstår också spänningar i samhället och den upprättelse som den enskilde måste få för att komma vidare ter sig alltmera avlägsen.
Likaså känns det viktigt att man motverkar att man bosätter sig geografiskt i vad som nästan blir ghetton av invandrare. Det är de inte hjälpta av och det främjar uppenbarligen inte deras vilja att leva i ett fredligt samhälle. Grupptryck och hat gör sitt för att motverka det och har en perfekt jordmån för att växa i en sådan miljö.
Likaså bidrar sådant till att skapa en känsla av vi och dom vilket inte heller är bra för oss som bott här lite längre och det är alltid lätt att hitta syndabockar hos "de andra" oavsett vilken grupp man talar om. Bara det att man kallar en viss gata här i stan för Gazaremsan signalerar klart och tydligt hur det är.
Utifrån de värderinga som råder är det också viktigt att de nya svenskarna lever sida vid sida med "befintliga" (?) svenskar, får kontakt med dessa, för att på det sättet växa in i det svenska samhället. Samtidigt förstås som de själva tillför något nytt till de som de möter.
Ja, jag avslöjar gärna att jag beklagar att jag inte har några nya svenskar i mitt umgänge. Definitivt något jag önskar att jag hade.
Tvärtom behöver vi ett samhälle där vi möts över folkgruppernas gränser, där vi lär känna varandra och lär oss respekt och samförstånd. Ett samhälle där vi deltar i varandra kulturer utan hat eller misstänksamhet. Det är först när olika kulturer kan existera sida vid sida utan spänningar, utan rasism och antisemitism som ett mångkulturellt samhälle kan bli verklighet. Det där måste dock guidas fram. Det går inte som idag inbilla sig att ett sådant samhälle växer fram utan att man stöttar individerna med rätt ledning på vägen dit.
Visst ska vi ha ett mångkulturellt samhälle i Sverige, men bara på det fredliga svenska sättet!
Det här är ett typiskt läge där det inte räcker att göra saker rätt - man måste göra rätt saker.
torsdag 19 april 2012
EU vill förbjuda snus igen.
Jaha - nu försöker EU tafsa på snuset igen, läs artikel här. Jag tycker att vi som svar ska införa importförbud på Franska viner.
Jag slutade snusa för snart ett år sen och jag kommer förhoppningsvis aldrig att börja igen.
Förbud mot Svenskt snus? Löjligt! Det är inget annat än en ren handelsbojkott. Snacket om hälsorisker är lika löjligt det. Hur många tar alla dessa viner som produceras i EU livet av måntro - Det lär vi aldrig få reda på har jag en känsla av. Det torde ändå stå utom allt tvivel att alkohol tar livet av fler än snus.
Samtidigt är det lätt att förstås varför man försöker hindra snuset. Sverige skulle utan vidare bli ledande i Europa med denna fantastiska produkt och det är klart att detta osar en del för rökverkstillverkarna. De ser förstås hellre att folk rökar till sig lungcancer, kol och annat elände än snusar och slipper sådant. Det är vidrigt förstås men som ordspråket i en film sa: money talks, reason walks.
Nej, mitt budskap är enkelt. Släpp snuset fritt eller förbjud tobak och alkohol helt men hindra inte det fria flödet av varor och tjänster.
Slutligen tycker jag att man ska låta bli att både snusa och röka överhuvudtaget, men kan utlänningar tjäna multum på att vräka in billig alkohol till oss, borde vi kunna sälja vårat snus till dom. Det har inget med hälsa att göra utan är en ren fråga om rättvisa.
Jag slutade snusa för snart ett år sen och jag kommer förhoppningsvis aldrig att börja igen.
Förbud mot Svenskt snus? Löjligt! Det är inget annat än en ren handelsbojkott. Snacket om hälsorisker är lika löjligt det. Hur många tar alla dessa viner som produceras i EU livet av måntro - Det lär vi aldrig få reda på har jag en känsla av. Det torde ändå stå utom allt tvivel att alkohol tar livet av fler än snus.
Samtidigt är det lätt att förstås varför man försöker hindra snuset. Sverige skulle utan vidare bli ledande i Europa med denna fantastiska produkt och det är klart att detta osar en del för rökverkstillverkarna. De ser förstås hellre att folk rökar till sig lungcancer, kol och annat elände än snusar och slipper sådant. Det är vidrigt förstås men som ordspråket i en film sa: money talks, reason walks.
Nej, mitt budskap är enkelt. Släpp snuset fritt eller förbjud tobak och alkohol helt men hindra inte det fria flödet av varor och tjänster.
Slutligen tycker jag att man ska låta bli att både snusa och röka överhuvudtaget, men kan utlänningar tjäna multum på att vräka in billig alkohol till oss, borde vi kunna sälja vårat snus till dom. Det har inget med hälsa att göra utan är en ren fråga om rättvisa.
fredag 13 april 2012
100 år sen Titanic
Många av oss har väl knappast undgått att det den 14:e april är 100 år sedan White Star linjens RMS Titanic gick under utanför New Foundland efter att ha kolliderat med ett isberg. Få katastrofer torde ha blivit så omtalade som denna. Man har gjort flera spelfilmer om den, otaliga dokumentärer, sånger och dikter. Man kan lätt tro att detta är den största fartygskatastrofen någonsin, men så är det inte.
Det finns två huvudkategorier av fartygskatastrofer. De som sker i fredstid och de som sker i krigstid. I krigstid får man förstås skilja på militära och civila fartyg och om de gått under i en olycka eller som följd av krigshandlingar. Man får komma ihåg att i krigstid får alltid civila sjömän och passagerare sätta livet till på grund av fientlig aktivitet.
Låt oss ta några exempel på vad som hänt och komma ihåg att vid Titanics förlisning fick 1489 människor sätt livet till. Här är några exempel på katastrofer i fredstid:
Ett exempel på detta inträffar under jakten på det tyska slagskeppet Bismarck 1941. Hon hade observerats av vår egen kryssare HMS Gotland när hon tog sig upp genom Skagerack. På något sätt skickades observationen vidare till britterna som genast tog upp jakten. I en första sammandrabbning får Bismarck in en träff på det brittiska slagskeppet HMS Hood. Granaten träffar hennes ammunitionsmagasin och hela fartyget exploderar. Endast tre av dess 1418 man starka besättning överlever. Bismarck sänktes senare i en kombinerat anfall av torpedbombare från hangarfartyg och elden från ett antal slagskepp.
Det här ger ett litet perspektiv på minnet av Titanic. Vi ska förstås komma ihåg henne men också att det finns andra att minnas.
Det finns två huvudkategorier av fartygskatastrofer. De som sker i fredstid och de som sker i krigstid. I krigstid får man förstås skilja på militära och civila fartyg och om de gått under i en olycka eller som följd av krigshandlingar. Man får komma ihåg att i krigstid får alltid civila sjömän och passagerare sätta livet till på grund av fientlig aktivitet.
Låt oss ta några exempel på vad som hänt och komma ihåg att vid Titanics förlisning fick 1489 människor sätt livet till. Här är några exempel på katastrofer i fredstid:
- 1914 kolliderar RMS Empress of Ireland med det norska kolfrakt fartyget SS Storstad på St Lawrencefloden varvid 1012 personer omkommer.
- 1917 exploderar SS Montblanc i Halifax, Canada, hamn. Ca 2000 omkommer.
- 1948 SS Kiangya exploderar en bit söder om Shanghai, troligen gick det på en oupptäckt japansk mina, kvarglömd sedan andra världskriget. Uppskattningsvis omkommer 2700-3900 människor. Fartyget medförde i huvudsak flyktingar undan det Kinesiska inbördeskriget.
- 1987 kolliderar färjan Doña Paz med ett tankfartyg utanför Fillipinerna varvid 1749 personer officiellt fick sätta livet till. Man tror emellertid att fartyget var grovt överlastat varför drygt 4000 människor kan ha omkommit vilket gör det till den värsta katastrofen i fredstid.
- 1994 förliste MS Estonia i Östersjön - 852 omkommer.
- 2002 färjan Le Joola förliser utanför Senegal - 1863 omkommer.
- 1915 torpederas RMS Lusitania utanför Irland av en tysk ubåt - 1198 dödas.
- 1940 HMT Lancastria sänks av tyska flygplan - mer än 4000 dödas. Detta är dock kort efter evakueringen från Dunkerque varför händelsen tystas ner av hänsyn till moralen.
- 1945 Wilhelm Gustloff som fraktar flyktingar i Östersjön torpederas av en Sovjetisk ubåt. varvid drygt 9000 omkommer.
- 1945 den 3:e maj anfaller brittiska jaktbombare fartyg i Lübeck bukten och sänker två fartyg i tron att de ska användas för att fly med krigsmateriel till Norge för att fortsätta kriget där. Istället hade de lastats med fångar från koncentrationsläger, troligen med syftet att mörda dessa genom att sänka skeppen. Dessvärre gjorde RAF detta åt dem.. Fartygen är SS Cap Arcona - drygt 5000 döda och SS Thielbek - ca 2800 döda.
Not. SS i det här sammanhanget avser inte det ökända Shutz Staffel utan är en förkortning av Steam Ship.
Ett exempel på detta inträffar under jakten på det tyska slagskeppet Bismarck 1941. Hon hade observerats av vår egen kryssare HMS Gotland när hon tog sig upp genom Skagerack. På något sätt skickades observationen vidare till britterna som genast tog upp jakten. I en första sammandrabbning får Bismarck in en träff på det brittiska slagskeppet HMS Hood. Granaten träffar hennes ammunitionsmagasin och hela fartyget exploderar. Endast tre av dess 1418 man starka besättning överlever. Bismarck sänktes senare i en kombinerat anfall av torpedbombare från hangarfartyg och elden från ett antal slagskepp.
Det här ger ett litet perspektiv på minnet av Titanic. Vi ska förstås komma ihåg henne men också att det finns andra att minnas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)