Antisemitismen i det mångkulturella samhället

Läser med fasa ännu en artikel om antisemitismen i Malmö, läs artikeln här. Anmärkningsvärt är att brotten tydligen kan härledas till angrepp från invandrare gärna med Israels utrikespolitik som slagträ. Detta är bara ännu ett bevis på hur man misslyckas med integrationen och skapandet av det så kallade mångkulturella samhället. 


Vi som inte bor i Malmö får gärna intrycket av en stad som närmast är ett enda stort laglöst invandrarghetto. Den bilden är förstås inte sann men ibland tror man nästan att det är den media vill att vi ska tro på. Oavsett vilket kommer det så mycket negativa nyheter därifrån att det är svårt att i längden blunda för det som verkar pågå i vissa delar eller kretsar av stan. 


Helt klart är i alla fall att det finns en viss invandrartäthet och stadsdelen Rosengård omnämns ofta. När det dessutom talas om antisemitism i Sverige är det också i stort sett bara Malmö som nämns. Det ligger alltså nära till hands att tro att Malmö har en hög invandrartäthet och en, i jämförelse med resten av landet, utbredd antisemitism. Att USA:s regering skickar ett sändebud till en enskild svensk kommun på det här sättet bekräftar bilden om antisemitism och det känns fruktansvärt att en ort i Sverige uppmärksammas på det sättet. 


Min slutsats är att detta är följden av att man släppt det här med det mångkulturella samhället på tok för långt, fast frågan är ändå om det är kulturen som sådan som är boven i dramat, snarare då det som frodas inom kulturen och inom de olika folkgrupperna. 


Oavsett anledning kan man ändå konstatera att hatet finns där - även om vissa politiker tycks inbilla sig att de kan tiga bort problemet. Frågan är hur länge man kommer att kunna blunda för problemet. Vad ska behöva hända innan man slår näven i bordet och sätter stopp för sådana här dumheter?


Visst ska vi välkomna andra kulturer i vårt samhälle, men bara om är anpassade efter vårt samhällsklimat och våra värderingar. Lät jag rasistisk nu? Låt mig förklara och var inte så snabb att döma i så fall. 


Antisemitism, rasism, främlings fientlighet och elände av sådant slag hör inte hemma i Sverige oavsett vilka som gör sig skyldiga till det. 


Religionsfrihet, yttrande- och åsiktsfrihet däremot är, eller borde vara, den självklara normen - även i Malmös Rosengård eller på Hisingen i Göteborg, men detta innebär också ett ansvar att ta. Det innebär att man r skyldig att respektera andra folkgrupper, andras åsikter, andras religion och andras rätt att yttra sig. Antisemitism är inget av detta. 
Motargumentet är förstås att det också förekommer rasism men i min värld är det bara skitsnack för antisemitism är en form av rasism, i varje fall om man ska gå på den "moderna" definitionen av begreppet. Enda skillnaden är att den riktas mot en specifik folkgrupp och bara för att denna är judar har rasismen fått ett eget namn...
Skit samma vilket - antisemitism/rasism - kalla det vad du vill - har inte i Sverige att göra!


Jag tror att det är viktigt - för att inte säga vitalt - att de som flyttar hit får lära sig att anamma den svenska synen på konflikter, får lära sig av vår fredsförmåga (vi har inte varit i krig sedan 1814) och också får lära sig våra traditioner. Detta behöver inte stå i konflikt med att man behåller sina egna. Det är det som innebär en anpassning efter vårt samhällsklimat och våra värderingar. 
Jag har svårt att se att detta skulle komma i konflikt med den enskildes kultur för när det kommer till värderingar så fanns det ju faktiskt en orsak till att man flyttade hemifrån ifrån första början. Hade man i hemlandet levt i den situation man eftersträvade med sin flytt, hade man ju inte kommit hit, eller hur?
Jag tror att det i sammanhanget är farligt att blunda för att våra värderingar, på gott och ont, är en del av det samhälle som vi byggt upp genom åren. De är alltså något som den nyinflyttade bör ta till sig för att på det sättet bidra till att bevara det som man faktiskt valt att flytta till.

Jag vågar påstå att hemlandets värderingar och i vissa fall till och med kultur var en anledning till att man flyttade, så varför behålla något som uppenbarligen inte är bra? Därför bör våra värderingar komma immigranten tillgodo så tidigt som möjligt som en del av vad det innebär att leva i det samhälle de velat komma till. Givetvis förstår jag att detta inte gäller flyktingar som ju kommer hit som lite av en nödlösning. 


Problemet är att om man flyttar från en region där det förekommer ett utbrett hat mot andra folkgrupper - som Hamas syn på Israel till exempel, religiösa spänningar och annat elände, finns också risken att man utan att tänka på det tar med sig det i flytten. Konflikten i hemlandet följer alltså med till det nya landet, samma konflikt som man förmodligen velat lämna från första början. Det är förstås inte bra.
Människor som kommer från konflikt drabbade områden har ofta präglats av den miljön och en del har hemska trauman bakom sig. Det är tyvärr bara att konstatera att ett människoliv är inte lika mycket värt i ett sådant samhälle som i vårt.  
De här människorna måste få den hjälp som behövs för att de ska kunna leva i ett samhälle som vårt och inte minst i vissa fall den hjälp de behöver för att också återupprättas som människor.
Får istället det hat en del har med sig i bagaget leva vidare uppstår också spänningar i samhället och den upprättelse som den enskilde måste få för att komma vidare ter sig alltmera avlägsen. 


Likaså känns det viktigt att man motverkar att man bosätter sig geografiskt i vad som nästan blir ghetton av invandrare. Det är de inte hjälpta av och det främjar uppenbarligen inte deras vilja att leva i ett fredligt samhälle. Grupptryck och hat gör sitt för att motverka det och har en perfekt jordmån för att växa i en sådan miljö.
Likaså bidrar sådant till att skapa en känsla av vi och dom vilket inte heller är bra för oss som bott här lite längre och det är alltid lätt att hitta syndabockar hos "de andra" oavsett vilken grupp man talar om. Bara det att man kallar en viss gata här i stan för Gazaremsan signalerar klart och tydligt hur det är. 
Utifrån de värderinga som råder är det också viktigt att de nya svenskarna lever sida vid sida med "befintliga" (?) svenskar, får kontakt med dessa, för att på det sättet växa in i det svenska samhället. Samtidigt förstås som de själva tillför något nytt till de som de möter. 
Ja, jag avslöjar gärna att jag beklagar att jag inte har några nya svenskar i mitt umgänge. Definitivt något jag önskar att jag hade. 


Tvärtom behöver vi ett samhälle där vi möts över folkgruppernas gränser, där vi lär känna varandra och lär oss respekt och samförstånd. Ett samhälle där vi deltar i varandra kulturer utan hat eller misstänksamhet. Det är först när olika kulturer kan existera sida vid sida utan spänningar, utan rasism och antisemitism som ett mångkulturellt samhälle kan bli verklighet. Det där måste dock guidas fram. Det går inte som idag inbilla sig att ett sådant samhälle växer fram utan att man stöttar individerna med rätt ledning på vägen dit. 


Visst ska vi ha ett mångkulturellt samhälle i Sverige, men bara på det fredliga svenska sättet!
Det här är ett typiskt läge där det inte räcker att göra saker rätt - man måste göra rätt saker.