Säga vad man vill om Juholt men han är underhållande. Man kan bara undra varför han inte är lite försiktigare en dag som till råga på allt medfört nya bottenrekord i opinionsmätning för S.
Tvärtom går han ut och säger på frågan om det är ok att inte tala sanning att: "Jag ser gärna drastiska ordval som en förhandlingsinvit." och på frågan om han tänker be om ursäkt "Nej, verkligen inte".
Det måste få vara tillåtet att göra misstag, det är inget att snacka om, men att inte ha såpass normal hyfs utan att man vägrar be om ursäkt för ett klockrent sakfel när det uppdagas? Sådana fasoner kan jag aldrig ha överseende med.
Utgångsläget för det här inlägget är därför att jag avskyr lögn i alla lägen men har överseende med misstag och kan skilja på lögn och teori.
Hade Juholt gått ut och bett om ursäkt för sitt klaver tramp hade det här aldrig blivit skrivet...
Fascinerande retorik ändå... i den här mannens värld är det alltså helt legalt att ljuga om man kan fästa blicken på något som man anser viktigare. Att sedan trovärdigheten försvinner saknar tydligen betydelse. Tydligen är Juholt en sådan där som alltid har rätt - även när han har fel och verkar inte inse att sådant inte går hem hos en del av oss väljare. Man måste förstås i konsekvens ställa sig frågan - var går gränsen för vad man kan ljuga om i S och inte och framför allt - hur vet vi väljare skillnaden?
Det är ju inte första gången vi ser sådana här dumheter signerade Juholt tyvärr. Det väcker farhågor inför framtiden. Är det en debatt som baseras på lögner vi får se även i fortsättningen? Då kanske det inte är så illa med journalisternas drev i alla fall för en politik som legaliserar lögnen är ingen politik som vi ska acceptera. Det är illa nog som det är idag med politiker som rör sig i gränslandet mellan sanning och lögn, det här förbättrar inte bilden av vårar politiker precis.
Än en gång får vi alltså se konkreta exempel på hur en politiker försöker upphöja lögnen till en politisk sanning. Vi måste alla fråga oss om vi verkligen vill acceptera sådana politiker i svensk politik. Tappar våra politiker den lilla trovärdighet de har kvar, är det i förlängningen demokratin som sådan som får betala priset för sådant här trams.
Hade det inte varit ett så flagrant brott mot den hederlighet som vi har rätt att kräva av våra politiker, hade man möjligen kunnat betrakta det inträffade som en aning patetiskt.
I Sälen misslyckas man än en gång med sitt uppsåt - och till råga på allt på grund av en lögn... Det är anmärkningsvärt att man ser sig tvungen att anamma en sådan tarvlig taktik när det borde vara det politiska budskapet som avgör - men man kanske inte har något sådant längre....
Nåväl, såpan om S och dess partiledare verkar fortsätta, mera om det här. Man måste beundra partiets lojalitet till sin ledare - andra partiledare hade varit före detta partiledare för länge sen. Skall förstås tilläggas att den här gången skäller jag på S och jag ska gärna skälla lika hjärtligt på ett annat parti som försöker sig på nåt sådant här i framtiden...
Nu hoppas jag för sossarnas skull att de sparkar den där clownen från partiledarposten så fort som möjligt så vi kan börja snacka politik igen.
Likaså hoppas jag för Alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet att Håkan Juholt får sitta kvar: Mona Sahlin var en tillgång för Alliansen och det var svårt att se hur de skulle kunna få en bättre draghjälp än av "Tobleronetjejen" men Juholt slår henne med hästlängder - en bättre medarbetare lär de aldrig få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar