Årsskiftet innebär som vanligt en del förändringar, inte
minst när det gäller skatter. Det är väl både bra och dåligt antar jag. För mig
är dock alltid en höjd skatt ett kvitto på att man inte använder de skatter som
redan betalats optimalt, vilket aldrig är ett bra betyg för våra politiker. Den
skatt som får mig att skriva den här gången är att man höjer den på tobak. Det
berör för all del inte mig men särskilt snusets ställning i Europa har länge
retat mig så nu tar jag skattehöjningen som en anledning att skriva lite om
det.
Snus… gott! Jag älskar prillan som man lägger
in precis efter kaffet på maten… det där härliga suget som uppstår av hjärnans
belöningssystem. Känslan av välbefinnande med den där portionen under läppen, särskilt
när det är en rejält stor portion och man känner trycket mot tandköttet.
Härligt helt enkelt.
Nå, det där är inte för mig
längre. Tisdagen den 31:e maj 2011 vid 10-tiden på förmiddagen spottade jag ut
min sista (hoppas jag) pris snus någonsin och sedan dess är jag fri från
eländet. Det var slutet på en resa som hade tagit fem månader.
Tanken på att lägga av med
snuset hade funnits med ett antal år. Anledningen till att jag började en gång
var rätt patetisk. Första frun snusade nämligen och jag tyckte det var
utomordentligt äckligt att kyssa henne när hon hade snus inlagt vilket var i
stort sett jämt. Jag provade för att få bort känslan och det hjälpte. Vilket
rus det var första gången jag lade in en ordentlig pris snus! Härligt!
Med åren kom dock insikten om hjärtfelen som finns i familjen, om det faktum att vikten ökade och motionen minskade. Efter att ha kommit in i äktenskap nummer två med en fru som inte snusade (och inte krävde att jag skulle sluta heller) var tiden mogen. I mellandagarna 2010 kändes det bara absolut rätt och jag valde att minska intaget med minst 50 %. Det var tufft. Frun fick i uppdrag att avdela ett antal portioner som sedan skulle räcka resten av dagen för att sedan gömma resten av snuset för mig. I slutet på maj var det alltså dags att lägga av helt.
Med åren kom dock insikten om hjärtfelen som finns i familjen, om det faktum att vikten ökade och motionen minskade. Efter att ha kommit in i äktenskap nummer två med en fru som inte snusade (och inte krävde att jag skulle sluta heller) var tiden mogen. I mellandagarna 2010 kändes det bara absolut rätt och jag valde att minska intaget med minst 50 %. Det var tufft. Frun fick i uppdrag att avdela ett antal portioner som sedan skulle räcka resten av dagen för att sedan gömma resten av snuset för mig. I slutet på maj var det alltså dags att lägga av helt.
Ja, jag erkänner. Jag är
stolt för att jag lyckats lägga av.
Däremot har jag inte ändrat
åsikt om snusets ställning i Europa. I resten av EU är snuset nämligen
förbjudet. Det har retat mig länge och retar mig fortfarande.
Det är allmänt känt att
nikotin inte är särskilt nyttigt och snus är nästan värre än cigaretter i det
avseendet. Andra menar i sin sida att det är tvärtom och att det är bättre att
fasa över rökarna till snus och därmed göra en del hälsovinster. Det får vara
hur det vill med det där.
Det finns en orättvisa i
EU:s behandling av snuset som växer till ett hyckleri av rang när man har mage
att tala om hälsorisker.
Hur stora skador orsakar all
denna alkohol som vi importerar ifrån EU länder? Hur många liv har exempelvis
franska viner eller skotsk whisky tagit? Hur stort elände i form av alkoholism
har inte det där skräpet orsakat? Säkerligen betydligt mer än av snus skulle
ställa till.
Jag är måhända ingen
nykterist och jag tar gärna ett glas vin, gärna då med låg alkoholhalt så man
kan dricka mer i förhållande till påverkan. Effekten av alkohol gillar jag
nämligen inte men däremot smaken. Det skulle aldrig falla mig in att dricka
alkohol för rusets skull.
Jag är alltså inte emot
alkohol eller importen av den, men det är en rättvisefråga. Ska vi behöva köpa
deras viner som tillverkas med EU stöd, kan de lika gärna köpa vårt snus! Det
är uppenbarligen upp till var och en att välja om han eller hon vill dricka
enligt EU och det är samma sak, eller borde vara det, med snus.
Det torde också stå utom
allt tvivel om att vårt svenska snus skulle bli en exportframgång av rang om
det släpptes fritt i EU. Det får mig att tro att talet om hälsorisker som skäl
för att förbjuda det inte är annat en rent skitsnack. Med så stora ekonomiska
värden inblandade tvivlar jag på att man bryr sig särskilt mycket om hälsa. Man
struntar ju uppenbarligen redan i den när det gäller alkohol.
Det här är en rättvisefråga
om jämställd handel i Europa. Jag anser att man snarast bör överväga en bojkott av bland annat vin och whisky med mål att utöva påtryckning på beslutsfattarna i EU och visa på det orättvisa i detta. Därför är min uppmaning till EU enkel – Släpp snuset
fritt och låt alla Europeer få möjligheten att njuta av svenskt snus!
Not. Man kan välja att vara fanatisk också och helt förbjuda både tobak och alkohol, vilket skulle göra underverk med hälsan i hela EU, men man kan för all del välja att tro på tomten också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar