Då var det ett faktum då... Juholt avgår med omedelbar verkan. Dagen innan hade man från deras VU förklarat att han sitter kvar som partiledare med fullt förtroende. Hur ska någonsin väljarnas förtroende för S kunna restaureras efter allt som hänt? Kanske tiden har kommit för S att spela en mindre roll i politiken och för andra att ta över.
I praktiken är det Jämtin som leder partiet heter det i media. Hon själv försäkrar förstås att hon inte är ett dugg intresserad av partiledarposten och kommer att svara nej på en sådan förfrågan. Det betyder med socialdemokratisk traditionell retorik förstås att kärringen är helkåt på att bli ledare. Vi har sett det hända förr....
Kanske vore det inte så tokigt för Alliansen om hon lyckades i alla fall. De hade ju utmärkt hjälp av Mona Sahlin och en oöverträffad hjälp av Juholt. Hon kan säkert hjälpa dem också för vem har förtroende för någon som uttalar fullt stöd för sin partiledare ena dan och som i sin tur avgår nästa?
Kanske är hon så naiv att hon tror att folk går på illusionen om att han skulle avgå frivilligt... tja, lycka till i så fall. Likaså har folk knappast glömt hennes vansinniga förslag om att införa muslimska högtidsdagar. En sådan idé ligger måhända i den antikristna progressiva politikens intresse men det är föga troligt att vi väljare skulle acceptera en sådan sak, inte på de närmaste decennierna i alla fall.
S kris får mig mer och mer att tro att de faktiskt spelat ut sin roll som ett stort vänster orienterat parti. De har fört en traditionell klasskamp och kämpat mot orättvisor i mer än ett sekel nu och varit duktiga på det. Frågan är dock om föremålet för deras kamp verkligen finns kvar idag.
Visst finns det orättvisor att bekämpa, men det är inte så enkelt som att som förr dela upp folk i olika samhällsklasser. Det S kämpar mot nu är betydligt mera subtilt och svårare att identifiera än förr och därför blir också deras kamp annorlunda, om den nu överhuvudtaget kan överleva. Den tiden när man röstade på S om man var arbetare och M om man var egen företagare är oavkortat förbi och jag tvivlar på att den kommer tillbaka. Såväl samhällsstrukturen som politiken har förändrats för mycket för det. Det är inte lika enkelt som förr.
Samtidigt som S minskat i opinionsmätningar har vi fått se hur Mp ökat och med en ny partiledare tror jag också att vi får se V öka. Det är intressant på sitt sätt. Är vi månne på väg mot ett läge där de där tre partierna är ungefär lika stora med en kategori väljare som flyttar lite fram och tillbaka mellan dem?
Det kanske inte vore så tokigt. Det skulle tvinga dem till samverkan om man vill återfå regeringsmakten på lika villkor utan ett stort parti som helt dominerar inriktningen på politiken.
Nu är jag för all del ingen anhängare av något av dessa partier men jag är å andra sidan för stabilitet och balans i politiken som en förutsättning för demokratin. Därför ligger det även i mitt intresse de här partierna klarar sig någorlunda bra - även om jag förstås helst ser Alliansen i regeringsställning.
Under tiden spekulerar media allt vad de orkar om S och frågan är om nästa ledare får det så mycket lättare än Juholt. Det vill till någon av riktigt rätt virke för att klara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar