Artikeln berättar att vi är 1371 stycken som är utan jobb i Falköping och fortsätter att dela upp dessa i mer eller mindre utsatta kategorier. Jag hör inte till någon av dem vilket alltid är något... att jag därmed skulle ha lättare att få jobb däremot, det vete katten.
Jag gratulerar gärna det lokala kontoret till detta - jättebra. Leder det till att man kan få möta en och samma arbetsförmedlare när man kommer dit - ännu bättre - för som det varit nu har det varit olika varenda gång man varit där. Det är förstås inte bra och man avundas inte deras situation. Å andra sidan så jobbar man ju i en politiskt styrd organisation som den sista arbetsförmedlaren var nästan lite för snabb att påpeka. Kunde inte låta bli att undra om hon med det ville berätta att hon inte ville anstränga sig men skyllde på att hon inte kunde...Nåväl - den arbetsförmedlare som mot förmodan läser in någon kritik i det jag skriver här, får härmed vara medveten om att det är politikerna jag riktar mig till. På det sättet behöver inte arbetsförmedlaren känna att hon är otillräcklig och jag behöver inte vara rädd att skriva något som kan uppfattas som kritik. Vi skyller på politikerna!
Vid sidan av ironin kan jag uppskatta att man får förstärkning för de har verkligen ett tufft om än säkert jobb i dessa tider. Det blir ju knappast mer osäkert av beskedet om att SAAB begärs i konkurs.
Härligt att man förstärker, det minskar ju arbetslösheten något lite i alla fall. Frågan är dock om det hjälper arbetslösheten att pumpa in 1,2 miljarder till arbetsförmedlingen nästa år. Det minskar knappast de arbetslösas utanförskap. För oss hjälper nämligen bara en sak - jobb.
Vad man borde göra är att i den offentliga sektorn skapa ett antal visstidsanställningar som tilldelas arbetsförmedlingarna. Dessa får i sin tur fördela dessa bland arbetslösa som därmed får komma bort en tid från sitt utanförskap och få ett andrum. Det skall naturligtvis handla om okvalificerade arbeten som vem som helst kan ta, utan att det finns krav på flera års utbildning.
Nu tjatar jag om konstgjord andning tycker säkert någon. Denne någon har säkert redan ett arbete och förstår givetvis inte att det jag skriver om är hur vi arbetslösa mår.
Utanförskapet börjar inte när man är ut försäkrad - det börjar i det ögonblick man blir av med sitt arbete och graden av det ökar sedan proportionellt med den tid man går utan arbete. Att vara utan arbete innebär att man lever under en ständig stress, utan den gemenskap som ett arbete innebär, utan att känna sig behövd och utan att någon frågar efter en. Man mår helt enkelt inte bra. Att komma ifrån detta, om så bara för en visstidsanställning, skulle kunna vara precis vad som behövs för att ge oss ett andrum och styrka på vår väg till ett "riktigt" jobb. På det sättet skjuter man också upp risken för att bli ut försäkrad och ökar därmed tryggheten för den enskilde. Visst handlar det om att dela på ett antal jobb men det borde vara en del av den där omhuldade välfärden som vi så gärna skryter om.
Riktiga arbeten? Ja, de kommer när konjunkturen och marknaden medger det. Ändå kan man tycka att Sverige borde ha lite av ett guld - läge. Vi har en av världens bäst skötta statsfinanser, vi har en av världens bästa finansministrar och vi får höra hur olika länder alltmer handlar med svenska värdepapper som ett kvitto på detta. Det borde väl ändå göra Sverige attraktivt att driva verksamhet i? Kan nu bara dessa politiker se till att vi har ett företagarvänligt klimat så borde man väl ändå få hit jobben och ner arbetslösheten... eller?
GM gick ju så gärna emot att SAAB såldes till Kina... Ok, välkomna till en av världens bästa ekonomier och bygg era bilar här då. Hur er egna funkar vet vi bara alltför väl så här dags...
Det är jättebra att politikerna tillför arbetsförmedlingen pengar, det behövs säkert och jag önskar att Annie Lööfs medverkan i det vinner lite för Centern på det. Det är dock dags för det verkliga ässet i rockärmen, Moderaterna, att inte bara kalla sig för ett arbetarparti utan också verkligen visa att man är det. Det vi vill se är inte bara prat om att minska arbetslöshet och utanförskap utan också mera verkan bakom orden. Inte så att vi ska börja slösa och fördärva statsfinanserna men en politik som leder till konkreta jobb måste väl rimligen kunna anses vara lönsam. Låt oss få se att talet om den svenska ekonomin inte bara är just prat utan en arbetspolitik som håller.
Ord kan vara vackra att lyssna på och till och med att läsa men utan verkan bakom dem är de inget annat än verbal kosmetika. Torka därför bort slafset och visa oss vad som är kvar. Läget har aldrig varit bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar