Det här med (värn)plikt...

Jag är tacksam att jag fått göra det, men jag vill aldrig göra om det. Vad kan det vara som beskrivs på det viset? Jo, värnplikten förstås! Jag tycker det är synd att den tagits bort och skulle gärna se den återinförd, eller i alla fall en variant på den.

Sverige är fantastiskt, man kan inte säga annat. Vi har lyckats komma så långt i vårt fredsarbete att vi numera anser att vi inte behöver något försvar! Det måste under alla omständigheter ses som en framgång när man kan skrota vapen och lägga ner förband – även om det nog är lite naivt i vårt fall att inte lära av historien. 

Visst har vi ett försvar idag, men glöm att de skulle klara av att försvara oss mot en invasion, så benämningen ”Försvarsmakten” är nog tyvärr lite förlegad. Det försvar vi har är visserligen bra, åtminstone när det gäller kvalitet. Det är i kvantitet som det inte räcker till.

Nå, det får vara som det vill med det och även om jag säkert kommer att skriva en blogg om varför jag anser att vi ska ha ett starkare försvar någon gång, är det inte det jag är ute efter den här gången. Jag är ute efter värnplikten som sådan, efter fördelarna med den både samhällsekonomiskt och för individen. Nu är förstås en återinförd värnplikt en utopi, och det kanske är lika bra det, men det är ändå något i det här fenomenet jag är ute efter – en slags samhällsplikt om man så vill.

Lumpen

”Det är bra för dig att få göra lumpen och komma bort ifrån mamma lite…” Känner du igen det påståendet? Är du i medelåldern så har du förmodligen hört något i den stilen. Faktum är att jag tycker nog att det ligger lite i det påståendet. I varje fall gjorde det bortskämda mig gott att komma hemifrån de där elva månaderna jag gjorde lumpen vid F6 i Karlsborg.

Jag tror att vi gick miste om något värdefullt i och med att värnplikten avskaffades, för det var nyttigt på många sätt med lumpen. En slags sista fas på resan mot att bli vuxen om man så vill. Jag anser att man fick lära sig saker som att ta hand om sig själv, ta hänsyn till andra, ta sitt ansvar, lära sig att samarbeta, flytta sina egna gränser m.m. 

Det här är förstås egenheter som många har utan lumpen, men ändå… förvånansvärt många har det inte. Jag tror att man med värnplikten i bagaget fick det lättare att komma in i det vuxna samhället.

Samhällsekonomiskt var det förstås en stor kostnad det här med att ha ett försvar som byggde på värnplikten. På den tiden när det handlade om att ha ett invasionsförsvar var det dock en förutsättning. Det att ha en stor del av den manliga befolkningen tränad för att försvara oss.

En effekt av det var förstås att ett antal ungdomar var borta från arbetsmarknaden under en tid. Hur avskaffandet av värnplikten påverkat arbetslösheten känner inte jag till men jag antar att det rimligen måste påverka en del.

Plikt i framtiden?              

                     

Behövs värnplikten idag? Möjligen på frivillig basis i så fall, det vill säga när det handlar om militärtjänst. Däremot tror jag att vi skulle ha användning av en slags allmän obligatorisk plikt, som jag väljer att kalla för Samhällsplikt.

Samhällsplikten skulle kunna se ut så här. Den är obligatorisk, omfattar 12 månader och skall vara gjord vid senast, säg, 25 års ålder. Plikten ska kunna vara både med vapen och utan, alltså ska en del frivilliga kunna användas till att bli soldater och kanske utbildas för vakttjänst – låt oss anta att vi pratar om några få procent här. 

Resten ska användas till att bemanna samhällsfunktioner av olika slag. Det kan handla om brandskydd, sjuktransporter, enklare vårdfunktioner, äldrevård, barnomsorg, renhållningsarbeten etc.
Detta är särskilt intressant när det gäller äldrevården i beaktande av den forskningsrapport som nyligen visat på hälsovinsten för äldre med mer sällskap, ett typiskt arbete som skulle kunna utföras av samhällsplikten - se tidigare blogginlägg från den 30/11 om hembesök till äldre.
Det finns säkert mängder av uppgifter i välfärden som skulle kunna skötas av en Samhällsplikt av sådant slag som man inte vill lägga pengar på idag men som ändå behövs.
Låt så många städer som möjligt komma i åtnjutande av den här typen av personalförstärkning – för det är en del av syftet.

Fördelarna med detta är uppenbara. En årskull ungdomar är alltid borta från arbetsmarknaden och får under tiden färdigheter som kan komma till nytta under resten av livet. Det här sänker förstås arbetslösheten för ungdomar, visserligen på konstlad väg, men ändå. Man får ju faktiskt rätt mycket välfärd för investeringen. Detta kan vara rätt användbart i vår tid med hög arbetslöshet med arbetsgivare som gastar efter erfarenhet.
Gott, låt en samhällsplikt bli en bra erfarenhet då. Kommunala funktioner med hårt pressade personallägen kan förstärkas och kvaliteten i den kommunala verksamheten stärkas för en billigare kostnad än annars. Överlag ska man kunna räkna med en höjning av kvaliteten på de berörda samhällsfunktionerna. Det fina är att det dessutom bidrar till att hålla skattenivåerna på en rimlig nivå. 

En sådan här reform är förstås dyr, fattas bara annat. Funderar man på vad man tjänar blir det däremot intressantare. Kvalitet som vi normalt betalar dyra skattepengar för blir med ens lite billigare. Att göra sin plikt blir i sig en form av att betala skatt, men varför inte egentligen? Det blir ett utmärkt tillfälle att hjälpa till att bygga ett samhälle som bygger på en viss grad av välfärd åt alla. Detta är särskilt angeläget i framtiden när allt färre måste betala för allt fler. Jag tänker förstås på stegrande kostnader för äldrevården i takt med att stora årskullar går i pension och vi lever allt längre. 

De mänskliga fördelarna är uppenbara, förutom kvaliteten ovan. Ungdomarna får med sig en massa färdigheter ut i livet som de har nytta av under resten av det. De får lite av det där som vi gamla lumpare fick. Jag tror inte vårt samhälle blir sämre av att genomföra en sådan här reform.

Naturligtvis skulle det bli ett ramaskri om någon verkligen skulle föreslå en sådan här reform. Förslagsställaren skulle anklagas för att vilja utnyttja ungdomar som billig arbetskraft, för att vilja dölja arbetslöshet, för att plocka ut en slags extra ”skatt” av invånarna i form av ett år av deras liv etc. 

Jag kan ställa upp på den kritiken och kan till och med hålla med om den. Det är bara det att med den utveckling som samhället rör sig mot med en alltmer dyr och mer urholkad välfärd och allt större krav på vad denna skall innehålla, så vill det till att tänka i nya banor i framtiden. Det här är ett av många sätt som det skulle kunna låta sig göras på.

Kan en sådan här plikt användas till att stärka kvaliteten på den välfärd som vi alla vill åtnjuta i ett samhälle där allt färre måste betala för allt fler, kan det nog vara värt att tänka på.

Här skulle jag egentligen avsluta det hela när jag upptäcker att jag inte är själv om de här tankarna. De tas upp av ST Läkaren Björn Ekengren i Läkartidningen 2008-11-08. Jag anser att han tar upp det här minst lika bra och bättre än jag men vi har det gemensamt att vi kallar det för Samhällsplikt. 
"För det första borde alla medborgare ha som plikt att i gengäld bistå det land som ser till att de har tillgång till skolgång, sjukvård och andra samhällstjänster" skriver han bland annat. Jag håller med om det. Även om våra skatter fortfarande är för höga, så får vi ändå mycket i form av välfärd - rentav väldigt mycket för de som måste dra nytta av den som exv. svårt sjuka. Visst ska vi känna tacksamhet för att vi får bo i ett sådant land. 
Läs gärna hans artikel här.