Detta ord som säkert många anser som det optimala av svensk tråkighet, är kanske när allt kommer till kritan något helt annat istället. Spännande!
Har inte tänkt på det ur den vinkeln förut, på att urtråkiga lagom i själva verket handlar om balans. Kanske är det tvärtom så att lagom med sin strävan efter balans istället sätter fingret på den svenska mentaliteten, på folksjälen rentav.
Är det detta Lagom som gör oss Svenskar till vad vi är? Är det rentav därför vi lyckas hålla fred där andra misslyckas? Är det därför som Sveriges ekonomi är bland de bästa i världen, för att vi ser till att ha lagom stora utgifter? Är det för denna försiktighet som vi undviker äventyr som Euro och Nato?
Är det därför jag.... jag kan ställa frågor om precis vad som helst i det här inlägget och ändå landa på svaret Lagom?
Nej, Lagom är nog inte så himla tråkigt i alla fall. Kanske är det dags för media drakar som Aftonbladet som håller på med sin vansinniga kampanj om att man "gillar olika" som dyrkar skillnader, att istället dra igång en kampanj med devisen "Vi gillar Lagom" - eller det kanske passar en tidning som Expressen bättre?
Vad Aftonbladet verkade missa i sin kampanj är att det inte är olikheterna som binder oss samman som folk utan likheterna. Därför ska vi förstås välkomna det som är olikt och främmande, fast bara Lagom mycket...
Det är kanske som det gamla ordspråket säger - "För mycket skämmer allt".
Paradoxalt nog blir jag nog ändå tvungen att undvika att skriva lagom provocerande i den här bloggen för vem har lust att läsa något som bara är lagom provocerande?
Samtidigt... det är dumt att bli FÖR provocerande...
Suck... än en gång landar jag på slutsatsen att lagom nog i alla fall är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar